Runt två år sedan bilden togs. Vi var småungar, fjorton år gamla. Nu har du fyllt sexton, men inte fan är det någon skillnad på oss idag Jag älskar dej precis lika mycket som då Och jag ler precis lika fult varje gång vi ses
min blogg, mitt liv, ni läser.
Eller?
Känner att hela blogg konceptet
håller på att spåra ur och vem fan vill
egentligen läsa om mina dagar?
Skall skona er. Förhoppningsvis.
Kanske bara slänger in något ord sådär, för att fixa vardagen.
Nicelife, thankyou for your time. Fru Vaughn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar